Recension - Iwona Smól

Det här är en bok som jag kommer att tänka på länge. Den berättar om de judars öden som levde i östra Polen före kriget. Författaren har valt att dela upp romanen i två delar. Den första är ljus och varm och skildrar huvudpersonens lyckliga barndom i shtetln. Den andra är sorglig och krävande – en berättelse om krigsåren och kampen för överlevnad i en värld som vänts upp och ner.

Den starka kontrasten mellan dessa lyckliga och svåra tider gör boken ännu mer gripande, även för den som redan känner till de polska

judarnas historia. I den första delen lär läsaren kännahuvudpersonerna och deras närmaste, och därför blir det i den andra

delen så svårt att läsa om deras kamp på liv och död. Denna uppbyggnad påverkar känslorna starkt, och efter avslutad läsningbehövde jag längre tid än vanligt för att återfå balansen. Det har tidigare saknats skönlitteratur – snarare än rena reportage eller

dokumentära skildringar – som med sådan lätthet, känsla och samtidigt objektivitet förflyttar läsaren till den förlorade värld av små

polska städer där jiddisch blandades med polska och ukrainska.

Författaren lyckas på ett vackert sätt rädda denna värld undan glömskan. Genom hela boken vilar krigets skugga över berättelsen. Ibland stannar handlingen upp för ett ögonblick och visar hur en av de beskrivna personerna längre fram kommer att kämpa för sitt liv. Varje gång gav det mig rysningar. Jag kände mig som om jag satt tillsammans med dem vid sabbatsbordet, men med vetskap om vad som väntade dem – en upplevelse som inte var lätt att bära. Det sätt på vilket berättelsen

förs fram väcker många tankar och påminner om att varje möte kan vara det sista, att ingen vet vad natten eller nästa dag kommer att föra med sig. Jag uppskattar böcker som, om så bara för en stund, får mig att värdesätta min egen lycka mer och att glädjas åt även de små sakerna i livet. Alltför ofta glömmer jag det.

I bokens andra del driver den tonåriga Ryfkas familj omkring i trakten och försöker överleva under omänskliga förhållanden under flera år. Det är ingen lätt läsning, och de lyckliga bilderna från familjens liv i den första delen återkommer ständigt som en smärtsam kontrast. När författaren skildrar de verkliga händelserna försöker hon ofta förstå hur Ryfka lyckades överleva – till exempel en hel natt i ett träd under ett oväder eller långa månader i ett hål i marken. Det är scener som stannar kvar hos läsaren långt efter att boken tagit

slut, och sådana scener finns det många av. Särskilt gripande är också krigets slut, när invånarna i Złotniki återvänder till byn. Hur många av dem kommer tillbaka? Var och en med sin egen berättelse om överlevnad, med ett krossat hjärta efter förlusten av sina närmaste och med trauman som kommer att följa dem livet ut.Jag skulle mycket gärna vilja få veta mer om Ryfkas fortsatta liv – Ryfka,

som senare blev Regina. Ryfka från Złotniki är en roman som förtjänar ett bra manus och en filmatisering. Jag rekommenderar den varmt, eftersom det är viktigt att minnas den tiden och förstå hur krigets mekanismer fungerar. Kanske kan den här boken, precis som för mig, hjälpa andra att uppskatta varje dag i den värld vi lever i idag.

– Iwona Smól